angelanay

Den eviga väntan på att dagarna ska gå mycket fortare. Har gott ganksa fort ändå men inte tillräckligt.
Att dagen ska vara så långt borta. Får tål modigt vänta på dagen D. Sen kan jag bara njuta och bli om pysslad av den jag verkligen saknar allra mest just nu, Tuncay. Han är mitt allt och saknar honom massor. Har inte träffats på flera månader. Sist vi sågs var i maj. Jag bara njuter för stund för sen vet jag vad som väntar när jag kommer hem igen. För er som inte känner mig och som läser detta så är de så att min blivande man bor i Alanya, Turkiet. Då kan man tycka de är lite väl långt bort. Visst de är långt bort men de struntar jag i. Själv klart har det funnits och finns lite fortfarande stunder då det har och är jätte jobbigt att han är så långt bort. Vi har klarat det väldigt bra. Nu i september så blir det 2 år men firar de lite senare i år och nu är planen att vi ska gifta oss.
Där dyker de upp delade menningar om just att vi ska gifta oss. Efter vilket jag har sagt upp kontakten med vissa och vissa kan inte knipa igen näbben heller. Alla får säga vad de tycker men tycker de inte att de passar då får de vara. Sen finns de dem ända som  verkligen bryr sig och tycker de är bra. Jag tycker om min vänner, den lilla skara jag har, dem är guld värda.

Ha en fortsatt trevlig dag på er där ute på vågorna!

//: Angel Anay